Att använda starka ord för ofta
Vi slänger runt med ord som “verkligen”, “väldigt” och “extremt” för att göra våra påståenden extra starka. Men om man använder dem hela tiden, kan det vara ett tecken på att man saknar mer precisa och beskrivande ordval. Till exempel, istället för att säga “verkligen bra” skulle man kunna använda ett ord som “utsökt” (om man vill måla upp en tydligare bild). Och varför inte byta ut “väldigt dåligt” mot “fruktansvärt” om man vill få fram en kraftfullare känsla? Sådana överdrivna ordval kan visa att man tappat gnistan när det kommer till språklig kreativitet.
Att berätta samma historia om och om igen
Vi har alla hört den där samma gamla anekdoten från en vän – kanske historien om någon som gick vilse i ett främmande land. Om man ständigt återvänder till samma berättelser, kan det tyda på att man saknar nya erfarenheter eller lite djupare tankar att dela med sig av (och det kan ju bli lite tröttsamt efter ett tag).
När reality‑tv tar över
En studie i tidskriften Poetics visar en tydlig koppling mellan låg intelligens och en stark förkärlek för reality‑tv. De som ofta nämner de här programmen i sina samtal använder dem som en sorts referens för sina åsikter eller livserfarenheter, vilket ibland kan göra att deras perspektiv blir ganska snävt (det begränsar ju hur mycket man ser på världen).
När man förlitar sig på klichéer
Klichéer dyker upp överallt – i böcker, filmer och i våra vanliga samtal. När man lutar sig på dem hela tiden kan det vara ett tecken på att man har svårt att komma på egna, originella idéer (eftersom klichéer inte riktigt kräver någon nyskapande tanke).
När man slänger ut förolämpningar istället för att diskutera
I debatter och argument kan vissa, när de möts av motstånd, falla tillbaka på personliga förolämpningar istället för att diskutera sakfrågan. Det här visar att de har svårt att förklara sina poänger på ett tydligt och logiskt sätt utan att ta ut frustration på den andra personen (något som gör diskussionen mindre givande).
När man skryter om hur smart man är
Vissa folk älskar att prata om hur smarta de är, men ironiskt nog saknar de den självkännedom som riktigt smarta personer har. De som verkligen förstår sig på sig själva inser sina begränsningar och visar en ödmjukhet istället för att verka bättre än alla andra (och det är ju ofta det som verkligen räknas).
När man har problem med abstrakta grejer
Om man har svårt att greppa komplexa idéer eller abstrakta begrepp, kan det vara ett annat tecken på att det är lite trögt när det kommer till djupare tänkande. Det kan även innebära att man tycker det är knepigt att förstå metaforer eller att uttrycka känslor på ett nyanserat sätt, vilket gör att kommunikationen ibland känns ytlig (och samtalen blir därmed mindre levande).
När man förenklar saker alldeles för mycket
Att röja bort detaljerna och generalisera kring komplicerade frågor döljer ju alla de små nyanser man annars skulle kunna ta upp. Det kan ses som att man inte riktigt hinner eller orkar för djupare resonemang, och då missar man ju viktiga aspekter i en diskussion (och ibland också i vardagen).
Albert Einstein sade en gång: “Alla är ett geni. Men om du dömer en fisk efter dess förmåga att klättra i träd, kommer den leva hela sitt liv i tron att den är dum.” Det här visar att att vara smart är mer än bara en siffra på ett IQ-test – det handlar om att kunna förstå, uppskatta de svårare sidorna av livet och alltid vilja lära sig något nytt. Om vi jobbar på hur vi kommunicerar och förstår varandra kan vi alla bli bättre rustade för vardagens utmaningar.
